Med sitt tandgluggiga grin, kraftfulla käkar och ålliknande kropp är den atlantiska havskatten (Anarhichas lupus) en av de mest fascinerande och missförstådda varelserna i Nordatlanten.
Ofta kallad "havsvargen" strövar denna unika fisk runt på de kalla, steniga havsbottnarna från Maine-bukten ända till Barents hav.
Vad gör den atlantiska havskatten så speciell?
En blick på en atlantisk havskatt och det är tydligt var namnet kommer ifrån. Dess överdimensionerade hörntänder, vissa synligt utskjutande från munnen, är inte bara för syns skull – de är oumbärliga verktyg för att krossa hårda skal av sjöborrar, krabbor, sjöstjärnor och blötdjur. Till skillnad från många fiskar tuggar den inte – den krossar.
Ännu mer intressant? Havskatten producerar ett speciellt naturligt frostskyddsprotein i sitt blod, vilket gör att den kan trivas i temperaturer nära fryspunkten.
Habitat och beteende
Atlantisk havskatt är ensamma bottenlevande djur. De föredrar djupa, steniga sprickor där de kan gömma sig och överfalla byten. De är inga snabba simmare, men det behöver de inte vara. Istället förlitar de sig på smygande, styrka och käkstyrka.
De kan leva på djup som sträcker sig från 20 till 500 meter, och vissa individer har varit kända för att leva upp till 20 år.
En väktare av havsbotten
Även om den inte är en toppredator, spelar havskatten en avgörande ekologisk roll genom att kontrollera populationer av ryggradslösa djur med hårda skal. Utan dem kan ekosystem hamna i obalans – särskilt eftersom sjöborrar, okontrollerade, kan föröda kelpskogar.
Bevarandeskäl
Trots sin betydelse betraktas den atlantiska havskatten för närvarande som en art av särskild betydelse i delar av Nordatlanten på grund av överfiske, habitatförstörelse (särskilt från bottentrålning) och klimatförändringar.
Flera marina bevarandegrupper driver på för starkare skydd och restaurering av livsmiljöer för att stödja återhämtningen av havskattpopulationer.